Treans

Just här och just nu svartnar himlen av de mest regntyngda moln jag sett på länge. Antar att det finns en del blixt och dunder i dem också! När jag var liten och åskan gick, satt min mamma alltid på trappan och tittade, spanade, räknade och var rädd. Hon väckte oss aldrig men om vi vaknade av dundret så fick vi sitta där med henne på trappan. Ibland öste regnet ner och slog hårt mot marken så det stänkte upp på fötterna. Vi satt där trygga under mammas vakande vingar. 
Nu när jag själv är mamma och åskan går sitter även jag ute och spanar och tittar, räknar, men jag är aldrig rädd. När det är riktigt nära och man kan känna krutdoften i luften så visst känns det otäckt, men på nåt sätt så sitter jag även nu under vingarna och är vakad över. Inte väcker jag mina små juveler, men skulle de vakna så kommer jag att linda in dem i en filt och så ska vi sitta där och spana tillsammans.