Min nya hobby!

Har hittat en ny hobby! Kul, lite pilligt och stundtals skitsvårt.
Återkommer

En "sån där" dag...

Trött...trött som fanken... Klockan ringer och min älskade jägare är hemma så jag kommer dessutom upp ur skönhetssömnen. Jag som knappt vågat sluta mina gröna på hela veckan... försovning är en grej som ingen av oss gillar, men som jägar'n alltid räddar oss från.
Mörkt när man ska iväg, usch, gillar inte att det är mörkt morgon som kväll. Men iväg kom vi och att det kan värma ett mamma-hjärta så mycket som när hon får se sonen skrapa bilrutorna i morgonmörkret. Det är en fin pojke det där! :D
In på jobbet och det är så där...ja ni vet så där... skum stämning. Ingen som säger hej. Ingen som ens tittar upp när jag kommer in. Tänker: att det ändå är tio minuter kvar tills "det ringer in" så jag kliver upp för trappan i jakt på kaffe. Även sen klockan ringt fortsätter den härliga stämningen. Knasiga kommentarer, otrevliga röster som gnälligt kommenderar varandra. Tänker: det här vill jag inte dras in i. Går ut till bilen och önskar att jag hade den där fina pojken med mig...dax att skrapa rutor igen.
Väl ute på jobb är det som renare luft. Skönt. Fixar gröt och mediciner, ringer ambulanser och startar tvättmaskiner, kokar ägg och städar toalett. Ja, en helt vanlig dag på mitt jobb kan man säga... ;) Är glad att jag har den förmågan att ta in och förstå vad olika symptom kan vara. Att det inte alltid är att rycka på axlarna och avvakta. Många av mina fina kollegor har precis samma tänk. Andra är helt enkelt mindre kunniga, tyvärr. Är glad för människan som for iväg i pling-plingtaxin att det inte va en mindre vetande personal som kom idag...
Handla på W. Brukar funka bra. Skulle bara ha mjölk...så det borde ju gå fort, men insåg snabbt att det är så mycket som fattas hemma, kunde inte välja bara ett par få saker...det vart fullt i vagnen. Hamnar till slut i kassan och inser att skolan ringde ut för fem minuter sen. Packa upp på bandet, betala, packa ner i kassar, springa ut, packa in i bilen. Wrrooom. Endast 30 minuter försenad till skolan... "-Jag vill inte gå hem" Tänker: "Ungdj**el. Säger: Kom nu, jag har glass i bilen som smälter. "Jag vill inte hem" Tänker: "FAA**N!! Säger: Kom nu, vi kan åka till farfar ikväll.  Barnen kommer.
Ska packa upp alla varor, hittar matlådan. Hungrig! :D Tänker: ska bara plocka in, sen äta. Uäck! vem har kladdat ner hela min kyl? Ingrott är det också... Måste skura!  Rent och fint och välfyllt kylskåp blir resultatet. Fortfarand ehungrig. Sätter på kaffe medans matlådan snurrar i micron. Tänker: vilken j**la dag! Inte ens kaffe går att brygga utan knas...glömde hälla i vattnet...
Nu ska jag fortsätta den här knasiga dagen med pannkaksstekning. Farfar ska hälsas på och tror du inte på fan att jag glömde köpa skivor till den där musiken jag skulle bränna ner till honom... ;) det bara är en sån där dag idag! :D
Återkommer

En underbar höstdag

Kratta löv och bära bort lite skräp. Städa och fixa på tomten. Så härligt väder idag!  Känner mig inte skitnöjd med att få blåsor i händerna efter bara 1 timmes krattande. Däremot är det en ypperligt bra förklaring till varför jag sitter i en lövhög med den största kaffekoppen jag kunde hitta!
Årets jaktänke-vecka är snart slut. Äntligen! Dock kom jag och sonen fram till, vid fruksotbordet idag, att vi nästan glömt av hur det är att vara fyra hemma. Han har varit borta mycket nu sista tiden.
Nä, kaffe i lövhögen... :D
Återkommer

Pirri pirri?

Många runt om mig som får barn just nu. Kusiner, gamla klasskamrater, gamla kollegor och annat löst folk ;) Små söta varelser som ploppar ut till höger och vänster. Bebismys och första smakprover, rulla runt och ta första stegen. Överallt. Allt är så sockersött och urmysigt!
Jag ska erkänna en sak. Helt ärligt! Det pirrar inte det minsta i mina äggstockar! Jag känner att jag är såå färdig med vaknätter, bajsblöjor, magknip, bulor i pannan, kladd och klet vid matbord och skötbord. Nappar som är borta och välling som är för varm.
Jag älskar mina barn. Tro inget annat! :D Men just den där baksidan av föräldraskapet är vi klara med. Att börja om känns så långt bort, faktiskt. Vi har andra fram- och baksidor nu. Såklart. Att vara förälder är aldrig bara rosenrött och supermys. Men att börja om? Näe tack! :D
'
Återkommer

Nystart!

Tänkte väl kanske öppna upp bloggen igen. Har massor och inget att skriva om.
Återkommer

RSS 2.0