Treans

Det finns människor som gör mig så glad och tacksam. Fick först ett samtal från fritids om dotter'n som hade magont. Vilket är typ katastrof just nu, med sjuka barn... Kunde inte komma loss på en gång så efter en stund ringde det igen, dock inte från fritids, utan från en pappa på fritids som ville meddela att min dotter skulle följa med hem till kompisen och leka lite... -"Jo men är hon inte sjuk?" var jag ju tvungen att fråga... -"Tror inte att det är så farligt" svarade pappan.  Om han bara visste hur mycket han gjorde för mig just då...

Men visst är det underbart. Tänkte först ta 6:04-bussen till jobbet. Besinnade mig och låg kvar, väl på 7:09-bussen börjar jobbtelefonen ringa. Lovely!! ;) Dagen har flugit fram och jag telefonen har gått varm, liksom jag. :O Väl hemma så inser jag att jobbmobilen går att stänga av....iaf när batteriet tar slut. TUR att chefen har min privata mail... hahahah!! :D

Den där jävla båten....som jag ska ro iland...med fan och hans moster i.... Känns som att jag har en halv åra och ett hål i botten på ekan...så jädrar i min lilla låda vad jag kommer få ro...

Vart ska jag börja. Hur ska jag göra? Kommer det någonsin att fungera? Tvivlar på min egen förmåga just nu. Så oklara besked och instruktioner. Höga förväntningar men jag vet inte riktigt hur jag ska ro det iland...eller rättare sagt...vad jag ska ro i land... Men jag har väl tagit fan i båten så han ska åtminstone i land så får vi se hur mycket bagage det ryms i båten...

En länk till en tävling igen. Förra gången kunde jag säga att jag aldrig brukar länka och tävla i andras bloggar...hm...får nog ta och revidera den sanningen en smula ;)

Trött...tröttare...Ingis. Typ så. Två sjukt intensiva dagar, precis som det ska vara när man startar nytt jobb. Fantastiskt mycket att ta in. Komma ihåg och lära. Underbart att ha sin rutin att luta sig mot. För är det något jag insett under dessa två korta dagar så är det att jag är en människa som faktiskt skaffat sig kompetens och rutin. Vilket är en bra sak med att åren går, även om jag många gånger känner mig som en rookie, så inser jag att tid ger kunskap. Samtidigt som det kanske är lite ovant att tänka sig som "erfaren", men jag unnar mig det nu. Ja, jag unnar mig faktiskt att säga till mig själv att "-Jag är bra!" ;)

Står i tvättstugan och hänger, viker och sorterar om vartannat. Dottern svischar förbi, hon och brorsan och pappan stökar i snickarrummet. Hon är på jakt efter skydd till öronen, kåpor och proppar.

Gillar julen. Det blir så mysigt med pynt och ljus och allt. Bara en vecka kvar till advent.

Det är brunt. Gjort av trä och så är det lite garn på.  / LillaLoppan 6år

Kaffe, en cig, en varm dusch och sen iväg igen. Ska nog klara av den här dagen också, trots endast 3 timmars slumrande sen igår morse.

Hur berättar man för små barn att någon som de tycker mycket om har gjort hemska saker och kommer bli bestraffad för det?

Trött

Brukar sällan, eller aldrig faktiskt länka till någon Tävling som en annan bloggare har. Men denna kunde jag inte motstå. ;) Har ju en plan, som Sickan, hrm, Charles Ingvar brukar säga. En gigantisk plan och det är tur för mig att jag har en underbar snickare i huset.

Kan vara svårare än det låter. Att bara hänga med. Måste hitta fler verktyg. Hitta struktur, styra impulser, se tecken och hinna före.

Ynka två veckor kvar av det gamla. Sen börjar det nya på riktigt! Spännande som tusan! Och fantastiskt sorgligt! Jag har av någon anledning svårt med separationer. Alltså jag har inga problem med att byta från Gevalia till Löfbergs lila. Inte heller Skogaholms till Pågen är något som bekymrar mig det minsta. Men börjar vi snacka stora saker, som att flytta, byta jobb, byta bil osv. Ja, då gnager det mig lite mer och jag vill helst stå kvar på perrongen och se tåget åka. Fast, jag är så sjukt rädd för att komma försent till nästa station, så jag hoppar på ändå. Just nu känns det som att jag skulle vilja ta bussen som går före tåget, för att få en glimt av vad som väntar där på nästa station. Men det går kanske inte? Antagligen lika bra det?

Torsdagar är städdagar. Städar man sitt rum får man veckopeng. Enkel sak kan tyckas? En mycket stolt Loppa som faktiskt lyckades. Obeskrivligt omänskligt av mamman att begära detta efter en heldag på Fyrishov badhus, men det gick. Stolt, oh så stolt när det var klart. Senaste veckornas städningar har inneburit en salig röra under sängen/i byrålådor, alla saker gömda, glömda, intryckta precis vart som helst bara de inte syns. Fullständigt omöjligt att leka i sånt kaos. Loppan som så väl behöver reda för att få hjärnan att fungera. Hjälpte henne med strukturen, stoppa impulser och hålla fokus. Hjälp med att börja i ett hörn, göra klart, fortsätta i nästa hög, göra klart osv. Hela tiden ligga steget före, innan hon spårar in på annat. Och tametusan att det fungerade. Faktiskt. Alla såna här små "projekt" får mig mer och mer införstådd i hennes "problematik". Vi reder sakta ut vart behovet ligger, vad som sätter käppar i hjulen och vad som absolut måste tränas på. Sen kan man sätta vilken diagnos man vill OM man vill. Käpparna får man lära sig att samarbeta med, de kommer alltid vilja hoppa in i hjulet, behov har man livet ut, verktygen får man ibland uppfinna själv.

-"Men mamma, om du ska bada i badhuset så måste du ju duscha igen!" konstaterar min kloka lilla Loppa.

Städar och fixar lite. Sånt där tråkigt vardagsfix som aldrig tar slut. Imorn tror jag att vi ska hitt på nå't kul. Det är ju ändå höstlov ju!