Att lägga pussel? Eller bara hänga med?
Kan vara svårare än det låter. Att bara hänga med. Måste hitta fler verktyg. Hitta struktur, styra impulser, se tecken och hinna före.
Just nu är det kanske mest "den andra" eller "den första" rättare sagt, som oroar mig. Sömntrubbel. Vakna, sena kvällar. Ilsket humör och antydan till attityd. Kanske normalt? Vad f*n som nu är normalt? Men ändå? Visst man kan prata om förpubertet, hormoner och skit. Visst absolut. men det är något. Något som gnager. Jag får små hintar men inte är det någon stor pusselbit jag bjuds på... Samtidigt som jag börjar förstå att det handlar inte ett skit om det vi pratar om, nope! Det är nog det vi inte pratar om, han är ju lovad ett möte. Ett möte med en människa han är nyfiken på. Fasen när man funderar och funderar, lägger bit efter bit, inser man att pusslet är fasen så mycket större än man först trodde. Och alla bitar kommer jag aldrig kunna lägga, hur gärna jag än vill.
Återkommer
♥Kommentarer♥
Trackback
