Treans

Känner mig instängd och inlåst! 

Marknadsafton i staden. Ska jag eller ska jag inte ta med barnen till alla frestelser och utsätta mig för tjat och gnat om att "jag vill ha" "Mamma kan jag få" "Men mamma"    Våga och vinn, de fick sina femtio kronor de fått av farmor i påskägget plus en tjuga i var av mig. Sen gjorde jag helt klart för dom att jag skulle bjuda dem på glass och var det något annat de ville ha så fick de betala själva. Först kollade vi in Linedancen, eftersom moster och mormor var med. Sen tog vi med oss mormor på en runda, på jakt efter glass. Utan glass hamnade vi på leksaksaffärn, där de brände största delen av sitt kapital. in på H&M för att jag ville shoppa nåt, vilket slutade med tights till dottern... Jaja, hon vill ju inte ha nåt på sig så... Fast det var jag som valde så det kändes okej ändå! Vidare på stan kollade på folk och hittade ett ställe med kul-glass. Varsin strut inhandlades och färden fortsatte runt staden. Vi skulle tillbaka och kolla in dansen. På väg mot lilla torget...jag visste ju att det fanns karuseller och sånt där. HUGA!! Strosar framåt, barnen slickandes på sina glassar. "Kolla mamma, där finns det karuseller!"  "Mmm" blev mitt svar på den... Ja, så strosar dom vidare upp till mormor som strax ska dansa. Liksom inget mer med det! På vägen till bilen så fastnade vi vid Cirkus skolans uppträdande. De står nöjt och kollar, klappar händer och skrattar åt clownerna.  

Jaha, då var det fredag igen. Idag är det exakt 20 dagar kvar till min semester! 
Ska bli så vansinnigt skönt med ledigt. Får ihop sex och en halv vecka denna sommar så vila upp mig, ja det borde jag väl kunna göra? 
Vi har väl inte planerat så värst mycket egentligen, en tripp till Eskilstuna Zoo har sonen önskat, vi brukar ju alltid åka med moster och kusin. Lådbilslandet i Nykvarn är en favorit som det blir repris på. Dottern ska med farmor till Junibacken i Storstaden. 
Mycket fiske och båt-turer på sjön såklart. Picknick på klipporna. Loppisar, många såna vill jag hinna med. Älskar att fynda saker som jag egentligen inte behöver... 
Ja, sen är det ju allt göra hemma...måla garaget, måla på altanen, fixa och trixa med det mesta. Men det var ju faktiskt att vila lite också. Min hjärna har gått på högvarv den senaste tiden och den behöver få hämta sig lite.
Fast å andra sidan så sticker vi till Bulgarien i augusti och då blir det ju vila...om inte nån altan behöver målas om...hehehe  har ju lite anings svårt att inte göra nåt...

I måndags kom en kalsinbjudan till sonen, kalas på lördag.
"Hm", tänkte jag, det är nåt vi ska göra då. Jag ska jobba först och sen ÄR det nåt men vad  Jaja, det löser sig. Så han ringde och tackade ja till kalaset. Sen på tisdan så tänkte jag. Hm, vi ska till Stockholm på lördag, men jag har för mig att det är nåt annat vi bokat då? Undrar om jag lyckats dubbelboka? Sen igår kväll DÅ kommer jag ihåg båda sakerna och jo, visst har jag dubbelbokat! 

Så helgen ser ut så här... 
Ikväll: Fotboll eller strosande på marknadsafton
Lördag: Jobba 7-12, kalas 13-15, Stockholm bussen går 15.15 kolla när systeryster springer i mål på Stadion
Söndag: Fotboll samling 8.30 Tre matcher i Hallsta
Dessutom ska Sambon ut på spelning och hans spelkompis kommer hit imorgon och bor kvar till på söndag... 
Gissa om jag är glad för att jag är ledig på måndag 

Återkommer!

Det ringde från skolan igår. Så det var bara att snabbt sticka iväg. Sonen hade magsjuka... Kommer dit och måste ju undra om det är "uppifrån" eller "nerifrån" det kommer. "Nerifrån".  Jaja, tänker jag, högst troligt INTE magsjuka då? Har man en sån mage som han har så blir det så här ibland. Så jädrans jobbigt att det händer i skolan bara!  Stackarn, han var på toa när jag kom för att byta byxor. Vilket inte är så lätt så det var mest "klet" överallt. Vi försvann därifrån hem till duschen så fort vi kunde. Senare funderade jag på en sak. Eftersom detta är mitt första barn i skolan och detta var förta gången som nåt sånt här hände så vet jag inte om det är så att JAG som mamma ska torka och desinficera? Nu sa läraren att han skulle ta hand om det, men jag undrar ändå? Kan ju inte vara så kul för personalen att torka och greja efter en sån här grej, och det är väl inget som händer varje dag? Jag menar i mitt jobb fixar vi ju sånt varje dag, men som lärare? Jaja, jag kollade iaf så att han skulle använda "ytsprit" (yrkesskada) man vet ju aldrig om det är smittsamt. Har iofs aldrig hört talas om att en förstoppningsdiarré skulle smitta men ändå...  Ringde lite senare för att kolla hur de andra barnen hade reagerat. Sonen var mycket bekymrad över att någon skulle ha sett och så. Men läraren berättade att det hade hänt precis när samlingen var slut och då är ändå alla barn på språng i klassrummet så det var ingen som ens märkt att sonen hade gått hem. Vilket är mycket skönt eftersom det ändå ÄR en känslig grej han råkat ut för! vet ju att barn kan vara fruktansvärt elaka och retas  och ha sig. men jag tror att det kommer gå bra. Håller honom hemma idag med bara för att vara på den säkra sidan. Hörde om två andra barn som var hemma för just magsjuka igår så lite extra försiktig skadar nog inte?

Har funderat på det här med komplex, och då tänker jag först på utseende komplex. Vissa saker tycker man ju mindre om vad gäller sin kropp. Det får man nog helt enkelt köpa? Som att brösten hänger liite aningens längre ner nu efter två barn än de gjorde för 10 år sen... Att magen putar ut och aldrig vill plastik-kirurgi-platt... Att kråkfötterna börjar komma vid ögonen, ja det finns mycket som händer med kroppen! Sånt som man inte har en tanke på vid 20... Men det finns en sak som jag aldrig har gillat med mig själv. Jag har i hela mitt liv varit en naglebitare. Skitäckligt jag vet! Men det är en ful ovana och de är svåra att göra sig av med. Jag har iofs inga problem med att sluta, men pga av mitt långvariga bitande så är mina naglar otroligt sköra och skivar sig konstant! Just nu har jag hållt upp i många år och det går mycket bra! I mitt jobb är det dessutom förbjudet med färgat nagellack, vilket är min enda räddning för att få dem någorlunda långa. Hur som helst så har detta bitande fört med sig ett visst beteende kan vi kalla det. Tex, så om jag är på en buss/tunnelbana och får ståplats vilket innebär att det är bra att hålla sig i något. Där har jag jag sjukt svårt att ta tag i något utan att vika in naglarna i handen, så de inte syns... Får hemska olust-känslor av att veta att någon kan se mina fula fingertoppar. Även om de numer (de senaste 7-8 åren) oftast inte varit nedbitna... Det liksom sitter i ryggmärgen att inte visa dem. Samma när man har sittplats på bussen och måste sträcka sig upp i taket för att trycka på stopknappen. Det känns som att alla som sitter bakom mig kolla på mina fingrar.. Absurt! Hur ofta tittar jag själv på nåns fingrar när de trycker på stop-knappen?? Eller om jag står i affären och plockar varor upp på bandet i kassan. Eller om jag ska skriva på nåt papper, vilket händer hyfsat ofta... Visst är det väl sjukt att man kan skämmas för nåt som man inte har? En kollega sa till mig idag att hon tyckte mina naglar var så fina när de var målade och att jag alltid hade så perfekt längd, hon undrade hur jag gjorde... Ja, jag skäms ju mest bara och vill inte att någon ska titta, fast jag ändå tycker att de är helt okej nu för tiden. Mycket märkligt detta. Så mitt komplex, det som är värt att kallas komplex, är nåt som jag inte har längre? Som att nån som opererat en ful näsa ändå fortsätter att skämmas för den, fast den inte är kvar? Därför undrar jag nu om man kan operera bort komplex? Mitt sitter ju så rotat i psyket så det spelar ingen roll om jag biter eller inte....

Så vad tror ni, kan man få bort sina komplex med hjälp av plastik-kirurgi

Återkommer

  

Shoppat lite dårå.... Kändes riktigt lyxigt att få spana runt själv utn barn som tjatar om att de vill ha och utan sambon som tjatar om att det ska vi inte ha... Bara få titta på alla fina och onödiga saker somman vill ha! Även om det var på Rusta... Men iaf!  Lite blommor blev det så klart. Pelargoner, en fucchia, en lyckliga lotta, en fin kruka med välkomstskylt som murgrönan och några penseér ska få bo i. Några ursöta sköldpaddor som ska få bo i öppna spisen på altanen osm jag målat vit. Kommer att bli fint när jag får hålla på ett par år ;) Det tar ju tid, och så kanske man ändrar sig lite på vägen och ja, plånboken styr ju en hel del...

Skönt med en ledig dag till, dessutom så har jag "fuskat" till mig så jag får vara fri från barnen ett par timmar. Lilla T får vara på dagis några timmar och det är ju inte hon ledsen för! Hon ÄLSKAR sitt dagis och det är jag väldigt tacksam för. Minns på julaftons morgon..."Mamma, kan inte jag få gå till dagis, bara en liiten stund?"  Ett bra betyg till vårt dagis tycker jag. Sen att jag totalt ruttnat ihop på alla deras planeringsdagar och att de stänger titt som tätt, ja det är väl en annan sak. Fast jag tycker jy att det är ett dagis, hela grejen med dagis är i mitt fall att mina barn är där för att jag ska kunna jobba. Nu känns det som att jag måste kolla varje vecka om de stänger tidigare/stänger helt, så att jag kan ta ledigt från jobbet.... Jo, igår 10 minuter över fyra så ringer det: "Vet du att vi stängde 16.00 idag?" Nä, då hade jag ju säkert redan hämtat lilla loppan och dessutom INTE skrivit 16.30 på schemat....Suck, inte nog med att de stänger och har sig, de hinner byta de där dagarna oxå, så just nu spelar det ingen roll hur jag lägger mitt schema för det stämmer ändå inte! Blir GALEN!!! Nästa vecka ska de stänga 16.00 på torsdan och sen stängt HEELA fredan. Ja, skulle va kul och se hur det såg ut i vårt land om alla arbetsplatser bara stängde lite hur som helst... Typ:

Måndagmorgon och det är alltid skönt att inleda veckan med ledigt! Mindre skönt att inleda den lediga dagen med försovning... Men det har väl inte hänt ännu att vi kommit i tid till skolan på mina lediga dagar så varför börja nu när terminen snart är slut? Ja, snart är sonens första år i skolan slut och dags för att börja skolan på "riktigt" i 1:a klass. Känns inte så där superbra eftersom jag nu vet att det kommer finnas en (1) fröken på alla barn i 1-2:an som min son ska ingå i. Alltså 1 vuxen på typ 20 ungar?? I dessa situationer kan jag låta sjukt ego, men HUR ska denna människa hinna med alla barn? HUR ska hon hinna se MIN lilla pojke...vilket är viktigast i världen för mig... Så har hon 20 till med alltså 40 föräldrar som tycker att just deras barn är viktigast i världen och måste bli sedda. Ja, dom har ju rätt, klart att deras barn är viktigast i världen, precis som mitt. Klart att deras barn måste stå i centrum och det väldigt ofta, kanske jämt? Precis som min son, han ska också vara det som jorden snurrar runt och kretsar kring.  Det jag menar är ju att VEM ska se alla dessa barn? Två par ögon? Nä, bara tanken på det får mig att bli orolig i magen. De är ju så små, nä skolans värld är nog tuffare för oroliga mammor än för barnen? Eller, ja, jag får hoppas det.  De har ju så många år kvar och det skulle vara så synd om det börjar knaggligt? För inte blir det lättare att gå i skolan senare om det inte startar bra! Men nej, det kan inte vara möjligt att det ska vara en fröken på 20 barn?? Det är för LIITE!!!!!  Måste verkligen prata med fröken idag och kolla om det är så på riktigt, eller om det är nåt som fallit bort i allt prat oss föräldrar emellan.  Samtidigt kan jag tycka att personalen på skolan försöker ju att göra det bästa av allt, det är väl säkert neddragingar och organisationen ska slimmas. Så att vara negativ till nåt som inte ens har börjat känns taskigt. Att inte ge det en chans osv. Men jag vet inte, ska jag chansa när det gäller sonens SKOLUTBILDNING?? Ska jag börja och sen får vi se hur det går? NÄR vet jag att det INTE går? NÄR vet jag att det inte fungerar? När han (som jag) har 50% skolk, när lärarna ringer hem konstant och talar om att han är frånvarande... När hans betyg uteblir och allt bara är ruttet? Kanske är det det som spökar egentligen? Min egen skolgång? Jag vill verkligen inte att han ska få likadant, med lärarbyte varje läsår, varje termin t.o.m vissa år.  Målar jag fan på väggen nu?

I sonens klass finns en så söt tjej. Jag tror att sonen är smått förälskad i tösabiten. Hon bor här i vårt "kvarter" så det är egentligen konstigt att de inte träffas och leker mer än vad de gjort sen vi flyttade hit. Här leker ju alla barn från morgon till kväll och de har verkligen jätteroligt! Men som i alla fall så finns ju undantag, några barn är inte ute lika mycket och just den här flickan har inte riktigt varit med i "gänget" här på gatan... Hon har väl kompisar på annat håll i byn. men idag iaf så ville sonen att de skulle leka, och mamma fick så klart ringa för att ta luren själv det vågade han inte. Och visst ville hon leka. Sonen glad och stolt över att en av klassens "poppistjejer" vill leka med honom. Ååh, jag minns det där, med vilka som var poppis och vilka som inte var det. Att det var status på att få komma hem till vissa andra barn. Helt sjukt egentligen?  

Se där ja! Nu fick gräsmattan sig årets första frisering och ser nu riktigt snygg ut om jag får säga det själv! Dock har det bliviten  fasansfullt gropig gräsmatta under vintern, hur nu det gått till? Ett tag tänkte jag nästan att vi kör djungeltema i trädgården i år, men sen ångrade jag mig...Tror inte att grannarna, eller vi för den delen, skulle trivas så bra med just det! Men nu är det iaf typ klart, jag kan ju aldrig bara slutföra nåt jag påbörjat sådär på en gång utan måste dra ut på det lite. Så framsidan är kvar och den tänker jag med varm hand lämna över till sambon så han har nåt att göra imorgon...hehe.

Jo jo, fick iväg min fina lilla gosse till Sportcentrum med "Rockbrallor" vit skjorta och slips. Håret var kammat i snygg frisyr och några små tårar av stolthet över min vackra och underbara son trängde fram! Mäktigt är ordet! Nu sover han sött och jag fasar över att behöva komma iväg imorgonbitt strax före sju... Barnen har haft en underbar vecka med cirka 50 timmar på dagis/fritids. Inge roligt alls! Nästa vecka blir bara en enda dag på dagis/fritids sen lång långhelg med ledigt för alla utom mig. Men det göringet, bara de får vila så jobbar jag gärna. Som min kloka far brukar säga : "Jag äter hellre själv än ser barnen svälta"  Tänk på den du!

Hektiskt liv detta. Fullt upp med både det ena och det andra. Det mesta är kul men att inte få ihop det känns ruttet. Jobbet knallar på i sin vanliga oorganiserade och kaotiska värld. Bara försöka hänga med efter bästa förmåga och hålla näsan över ytan. Bara fem veckor till semestern och det hjälper ju till att hålla mig flytande... 

Jo så sjöng hon en gång för länge sen, lillasystra mi...  Eller som systersonen..."De e fjårt å säga fjart"  (Det är svårt å säga svart)  Det låter ju så gulligt med barn som inte kan säga "S".

Inte visste jag att brännässlor hade så jädrans långa rötter... Ska strax in till grannens tomt och försöka ta dö på de som växer in i vårt staket. 

Vaknade inatt vid tolvtiden, tänkte : "Varför i H-vete står grannens hund på vår tomt och skäller??" Låg i sömndvala och irriterade mig upp till vaket tillstånd. Rycker till när min sängkamrat flyger upp och in i dotterns rum. Det var därifrån skällandet kom... Hon hostade så konstigt, fick liksom ingen luft. Kunde varken andas in eller ut. Gick inte riktigt att få henne vaken, inte riktigt kontaktbar. Ambulans tänkte jag nu, syrgas, blåljus....PANIK!!     "-Ta hit henne" skrek jag så högt jag vågade utan att väcka sonen. En mycket tungandad tös kom ner i vår säng och då genast började det lätta.  Skällhostan försvann för varje andetag, mer och mer luft kom ner i de små lungorna och efter en kvart sov hon lugnt och det var "bara" lite rosslande kvar. Första paniken la sig, så över  till analys. Va fasen var det som hände?? Kan det vara påskriset som hamnat i hennes rum? Fast det har vi ju haft inne länge, då borde hon ju reagerat tidigare. Just igår hade hon ju legat i sin säng ca fem timmar innan andnöden kom. Nätterna innan, veckorna innan har hon ju inte reagerat alls. Hon har ju inga problem ute heller, vilket hon borde ha om det var nån sorts pollenreaktion? Så är det troligt att det skulle kunna bero på det? Vad skulle det annars kunna vara? 

Under en filt i madrid...eller ja under en fiber(filt)duk i min trädgård gror inte alls potatisen ännu...mest maskrosor... Men lite värme nu tack, så kanske det börjar spira upp så smått? Annars är det full fart på växtligheten. Löjtnatshjärta som knoppas, vilket gör mig livrädd för nattfrost. Doftpioner som stretar sig uppåt. Ogräset...jodå det kommer det oxå. problemet är bara att jag slängt ut en del olika fröer här och där. Men VART?? Så just nu har jag ingen aning om vad som är ogräs och vad som förväntas växa upp till nåt vackert(?). Så just nu får det nog växa och gro bäst sjutton det vill. Brukar ju visa sig inom snar framtid vad som skulle rensats bort...

Här har det inte hänt mycket sen sist. Vi jobbar och planerar semester. Tänk, bara sex veckor kvar till den hett efterlängtade pausen i arbetslivet! SEMESTER! Ska få ihop nästan sex veckor med barnen, sen hinner vi nog precis bara komma in i vardagen innan det är dags för en tripp till Bulgariens Albena. Ska bli grymt skönt!

Jaha, då får jag väl försöka inse och accepeter att även lilla fröken T har blivit stor. Nu cyklar tjejen själv utan stödhjul på sin röda fina cykel. Som hon har tjatat på oss om att skruva bort stödhjulen. Vi har ett medelålders par som bor rakt över gatan, för ett par veckor sen så lög T stolt för herr granne att hon kunde cykla utan stödhjul. Sen dess har hon tjatat och tjatat om att vi måste skruva bort dom så hon får lära sig, innan hennes lilla lögn skulle bli avslöjad. Idag passade den lilla luringen på. Sambon och sonen stack iväg med fiskespöna och jag satt här bänkad vid datorn. Lilla T kommer inrusande och frågar om en av våra andra grannar fick skruva bort stödhjulen. "Nej" svarade jag, men förstod direkt att nästa gång hon kommer hem så är det utan stödhjul på cykeln. Mycket riktigt...grannen P ville absolut att jag skulle med ut och titta på premiär åket. Han förstod inte mycket då jag började gapskratta. Rackar-unge.... Nu skämdes lilla T när sanningen kom fram, hon hade ju sagt att det var okej att P skruvade.... Men visst, har du tagit fan i båten så får du ro den iland...skulle min morfar ha sagt. Och visst kunde hon cykla utan stödhjul! Både fram och tillbaka. Med stoppsladd och allt.