Treans

Måndagmorgon och det är alltid skönt att inleda veckan med ledigt! Mindre skönt att inleda den lediga dagen med försovning... Men det har väl inte hänt ännu att vi kommit i tid till skolan på mina lediga dagar så varför börja nu när terminen snart är slut? Ja, snart är sonens första år i skolan slut och dags för att börja skolan på "riktigt" i 1:a klass. Känns inte så där superbra eftersom jag nu vet att det kommer finnas en (1) fröken på alla barn i 1-2:an som min son ska ingå i. Alltså 1 vuxen på typ 20 ungar?? I dessa situationer kan jag låta sjukt ego, men HUR ska denna människa hinna med alla barn? HUR ska hon hinna se MIN lilla pojke...vilket är viktigast i världen för mig... Så har hon 20 till med alltså 40 föräldrar som tycker att just deras barn är viktigast i världen och måste bli sedda. Ja, dom har ju rätt, klart att deras barn är viktigast i världen, precis som mitt. Klart att deras barn måste stå i centrum och det väldigt ofta, kanske jämt? Precis som min son, han ska också vara det som jorden snurrar runt och kretsar kring.  Det jag menar är ju att VEM ska se alla dessa barn? Två par ögon? Nä, bara tanken på det får mig att bli orolig i magen. De är ju så små, nä skolans värld är nog tuffare för oroliga mammor än för barnen? Eller, ja, jag får hoppas det.  De har ju så många år kvar och det skulle vara så synd om det börjar knaggligt? För inte blir det lättare att gå i skolan senare om det inte startar bra! Men nej, det kan inte vara möjligt att det ska vara en fröken på 20 barn?? Det är för LIITE!!!!!  Måste verkligen prata med fröken idag och kolla om det är så på riktigt, eller om det är nåt som fallit bort i allt prat oss föräldrar emellan.  Samtidigt kan jag tycka att personalen på skolan försöker ju att göra det bästa av allt, det är väl säkert neddragingar och organisationen ska slimmas. Så att vara negativ till nåt som inte ens har börjat känns taskigt. Att inte ge det en chans osv. Men jag vet inte, ska jag chansa när det gäller sonens SKOLUTBILDNING?? Ska jag börja och sen får vi se hur det går? NÄR vet jag att det INTE går? NÄR vet jag att det inte fungerar? När han (som jag) har 50% skolk, när lärarna ringer hem konstant och talar om att han är frånvarande... När hans betyg uteblir och allt bara är ruttet? Kanske är det det som spökar egentligen? Min egen skolgång? Jag vill verkligen inte att han ska få likadant, med lärarbyte varje läsår, varje termin t.o.m vissa år.  Målar jag fan på väggen nu?