Treans

Har funderat på det här med komplex, och då tänker jag först på utseende komplex. Vissa saker tycker man ju mindre om vad gäller sin kropp. Det får man nog helt enkelt köpa? Som att brösten hänger liite aningens längre ner nu efter två barn än de gjorde för 10 år sen... Att magen putar ut och aldrig vill plastik-kirurgi-platt... Att kråkfötterna börjar komma vid ögonen, ja det finns mycket som händer med kroppen! Sånt som man inte har en tanke på vid 20... Men det finns en sak som jag aldrig har gillat med mig själv. Jag har i hela mitt liv varit en naglebitare. Skitäckligt jag vet! Men det är en ful ovana och de är svåra att göra sig av med. Jag har iofs inga problem med att sluta, men pga av mitt långvariga bitande så är mina naglar otroligt sköra och skivar sig konstant! Just nu har jag hållt upp i många år och det går mycket bra! I mitt jobb är det dessutom förbjudet med färgat nagellack, vilket är min enda räddning för att få dem någorlunda långa. Hur som helst så har detta bitande fört med sig ett visst beteende kan vi kalla det. Tex, så om jag är på en buss/tunnelbana och får ståplats vilket innebär att det är bra att hålla sig i något. Där har jag jag sjukt svårt att ta tag i något utan att vika in naglarna i handen, så de inte syns... Får hemska olust-känslor av att veta att någon kan se mina fula fingertoppar. Även om de numer (de senaste 7-8 åren) oftast inte varit nedbitna... Det liksom sitter i ryggmärgen att inte visa dem. Samma när man har sittplats på bussen och måste sträcka sig upp i taket för att trycka på stopknappen. Det känns som att alla som sitter bakom mig kolla på mina fingrar.. Absurt! Hur ofta tittar jag själv på nåns fingrar när de trycker på stop-knappen?? Eller om jag står i affären och plockar varor upp på bandet i kassan. Eller om jag ska skriva på nåt papper, vilket händer hyfsat ofta... Visst är det väl sjukt att man kan skämmas för nåt som man inte har? En kollega sa till mig idag att hon tyckte mina naglar var så fina när de var målade och att jag alltid hade så perfekt längd, hon undrade hur jag gjorde... Ja, jag skäms ju mest bara och vill inte att någon ska titta, fast jag ändå tycker att de är helt okej nu för tiden. Mycket märkligt detta. Så mitt komplex, det som är värt att kallas komplex, är nåt som jag inte har längre? Som att nån som opererat en ful näsa ändå fortsätter att skämmas för den, fast den inte är kvar? Därför undrar jag nu om man kan operera bort komplex? Mitt sitter ju så rotat i psyket så det spelar ingen roll om jag biter eller inte....

Så vad tror ni, kan man få bort sina komplex med hjälp av plastik-kirurgi

Återkommer