Funderingar
Torsdagar är städdagar. Städar man sitt rum får man veckopeng. Enkel sak kan tyckas? En mycket stolt Loppa som faktiskt lyckades. Obeskrivligt omänskligt av mamman att begära detta efter en heldag på Fyrishov badhus, men det gick. Stolt, oh så stolt när det var klart. Senaste veckornas städningar har inneburit en salig röra under sängen/i byrålådor, alla saker gömda, glömda, intryckta precis vart som helst bara de inte syns. Fullständigt omöjligt att leka i sånt kaos. Loppan som så väl behöver reda för att få hjärnan att fungera. Hjälpte henne med strukturen, stoppa impulser och hålla fokus. Hjälp med att börja i ett hörn, göra klart, fortsätta i nästa hög, göra klart osv. Hela tiden ligga steget före, innan hon spårar in på annat. Och tametusan att det fungerade. Faktiskt. Alla såna här små "projekt" får mig mer och mer införstådd i hennes "problematik". Vi reder sakta ut vart behovet ligger, vad som sätter käppar i hjulen och vad som absolut måste tränas på. Sen kan man sätta vilken diagnos man vill OM man vill. Käpparna får man lära sig att samarbeta med, de kommer alltid vilja hoppa in i hjulet, behov har man livet ut, verktygen får man ibland uppfinna själv.
Jag ser på nära och långt håll fina människor som lider av både brist på diagnos och fastställd diagnos. Jag kan inte säga vad eller hur andra ska göra. Jag kan inte och ibland vill jag inte ens tänka på vad som händer bakom andras stängda dörrar. Jag har nog med mitt. Vi har egna verktyg att slipa. Vi har egna käppar som djävlas. Det kan ingen annan hjälpa oss med heller. Så bara är det.
Flera saker som fallit på plats senaste halvåret. Som faktiskt gjort käpparna färre och verktygen fler. Jag är glad för det lilla. Vi kommer behöva många, många verktyg. Vissa kan kallas engångs och andra livslånga.
Inget av ovanstående oroar mig så mycket som oron för den andra älskade juvelen. Av många olika anledningar. Ovanstående bekymmer kan man få hjälp med, av proffessionella. Syskon? Vilken hjälp får dom?
Återkommer
♥Kommentarer♥
Trackback
