Lite om allt

Börjar kännas i kroppen att det inte varit mycket ledig tid senaste veckorna. Tror jag jobbat konstant sen gud vet när... Hm, ja och den oavlönade tiden går ju åt till annat än det man kanske ibland önskar. Krafterna börjar sina om man säger så.
Igår hade vi iaf en mysdag. Började med en försovning och panik in till lekrymden där sonen var bjuden på kalas. FY så kallt de hade där, satt och frös i två och en halv timme. men barnen var varma och nöjda när vi nådde anhalt nummer två. Flygfyren för inköp av lunch och pepparkaksdeg. Vidare till lillasyster för att baka just pepparkakor och dricka glögg med mostrar och kusiner till barnen. Så bar det av hemåt, fotbollsträning för sonen och jag skulle mellanlanda för vidare färd till jobbet. Medan jag jobbade, eller jag jobbade kanske inte... vi har det så jädra lugnt nu men iaf, medan jag var till förfogande på min arbetsplats så hade grabbarna i huset Fotbollskväll med matchernas match El Classico.....Ibra nätade och allt var frid och fröjd..haha

Idag ska sonen ta med en kompis hem efter skolan. Jag tror jag nog ska uppbringa lite kraft till att slänga ihop de där lussebullarna jag köpte en mix för i fredags. Som lillasyster satte upp stora fingret för och varnade för alla E:n som finns i mixen...jaja...jo det är nog inte bra, det tror inte jag heller. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag menar, eller det spelar ingen roll vad jag menar. Det finns alltid bättre argument för att bry sig om vad man stoppar i sig än för att man inte ska bry sig. Men ja...ibland styr plånboken, oftast kanske... ibland styr tid och ork...lika ofta tror jag....
Tänkte på när vi pratade om hemgjord saft...att den skulle vara bättre än köpt eftersom köpt saft bara innehåller tillsatser och konstgjort. Jo jag håller med där. Har gjort egen saft jag...som jag tror är minst lika giftig och farlig med tanke på den högt trafikerade vägen som ligger ca 20 meter ifrån mina buskar med vinbär. Avgaser på flaska...kokt och sötad...ja, vad är värst egentligen?

Hm, vart var jag. Jo lekkompis...
Igår när vi var hos lillasyster så undrade såklart några vad lilla herrn önskar sig när han fyller år. "Jag vet inte" var svaret på det. Farmor skulle köpa strumpor åt han så han skulle få det han behövde...typ. Skönt egentligen att en sjuåring kan ha den känslan...att han har det han önskar sig. Att det inte finns nåt solklart sådär som han vill ha. Vet att han ser jättemycket fram emot sitt kalas och jag tror att det är det viktigaste, att många kommer på kalaset.
Samma till jul. Jag har försökt få han att skriva en liten önskelista till tomten. Inte att han gör det. Det viktigaste är att tomten får veta vart vi är nånstans så att han kommer. Förra året så hittade han inte hem till oss och sonen har förklarat att "Det var den värsta julen i hela mitt liv!!" Så i år, skiter han i paketen bara tomten kommer...ja, jag ska göra vad jag kan!

Nu måste juleljusen upp i trädet!!

Återkommer

Kommentarer

Titta vidare :)strong>

Jag heter :
Kom ihåg mej nu :)

Min msn är : (kommer ej visas)

Bloggen jag har heter :

Jag vill faktiskt säga :

Trackback