Småplock
Skönt med lugn och ro. Har lagt ute lite skit på Tradera, fixar lite med tvätten. Plockar lite här och lite där. Småpysslar helt enkelt, alldeles ensam. Barnen sover sen länge, vatten i olika former dräller ner från det stora svarta ovan oss. Hua, kommer jag någonsin att vänja mig vid denna årstid? Soliga och höstsköna dagar är inga problem, men dagar som bara är ruskiga, näe. Jag tror inte att det kommer vara min dag, någonsin.
Dans är det ikväll också. Men inte för mig. Känner inte att jag vill ha barnvakt bara för danskursen. Kanske jag iofs väldigt väl skulle behöva, men det är oro i lägret ändå. T längtar efter pappa, ena stunden går det bra för att i nästa sekund vända tvärt och hon gråter hysteriskt. Stackars liten. Brukar vara så här när han är borta. Vet att det bara kommer bli värre nu för varje dag som går. Inte förrän på söndag kommer han hem så just nu känns det låångt! Skönt att hon iaf kan sätta lite ord på sina känslor. Minns förra året, då var hon tre och kunde inte alls förklara vad det handlade om. Nu berättar hon mellan snyftningarna att "mamma, det är ju det som är problemet, jag längtar så..." Mmm, att längta kan vara nyttigt också. Gäller mig också skulle jag tro...
Sen när han väl är hemma så kommer hon säkert att "straffa" honom. Ignorera, bli arg, slå och skälla. Vet inte riktigt varför barnen gör så? Sonen är likadan. Nån frustration som måste ut, vad vet jag? Det lägger sig ju efter nån dag, men jag vet en som inte gillar det mottagandet speciellt mycket.... Brukar kunna vara konfliktfyllda återseenden....
Ser fram emot lördag. Har bjudit hit några väl valda människor. Grekisk mat och gott rött vin står på menyn. Så får vi se om inbjudan går hem eller ej. Mer mat och vin till mig om de tackar nej... Känner att jag vill ha lite myspys. Lite sällskap och trevligt småprat....
Återkommer
Dans är det ikväll också. Men inte för mig. Känner inte att jag vill ha barnvakt bara för danskursen. Kanske jag iofs väldigt väl skulle behöva, men det är oro i lägret ändå. T längtar efter pappa, ena stunden går det bra för att i nästa sekund vända tvärt och hon gråter hysteriskt. Stackars liten. Brukar vara så här när han är borta. Vet att det bara kommer bli värre nu för varje dag som går. Inte förrän på söndag kommer han hem så just nu känns det låångt! Skönt att hon iaf kan sätta lite ord på sina känslor. Minns förra året, då var hon tre och kunde inte alls förklara vad det handlade om. Nu berättar hon mellan snyftningarna att "mamma, det är ju det som är problemet, jag längtar så..." Mmm, att längta kan vara nyttigt också. Gäller mig också skulle jag tro...
Sen när han väl är hemma så kommer hon säkert att "straffa" honom. Ignorera, bli arg, slå och skälla. Vet inte riktigt varför barnen gör så? Sonen är likadan. Nån frustration som måste ut, vad vet jag? Det lägger sig ju efter nån dag, men jag vet en som inte gillar det mottagandet speciellt mycket.... Brukar kunna vara konfliktfyllda återseenden....
Ser fram emot lördag. Har bjudit hit några väl valda människor. Grekisk mat och gott rött vin står på menyn. Så får vi se om inbjudan går hem eller ej. Mer mat och vin till mig om de tackar nej... Känner att jag vill ha lite myspys. Lite sällskap och trevligt småprat....
Återkommer
♥Kommentarer♥
Trackback
