Treans

Ibland ledsnar jag rejält på saker och ting som jag själv inte kan bestämma över men ändå i allra högsta grad blir påverkad av.
För drygt två år sen så bytte jag från kvällstjänst till dagtjänst. Fick gå upp i tid från 75% till 100% och jag har trivts kanon hela tiden. Under dessa två år har jag från högre makter fått löfte om att de 25% jag haft som långvik ska bli tills vidare. Alltså att min 75% tillsvidare-tjänst ska bli en 100% tillsvidare-tjänst. Det har hela tiden fått nya villkor detta löfte. "Efter sommaren" "När X går i pension" "När den omorganisationen är klar" osv osv osv. En sväng ruttnade jag rejält och tog tjänstledigt, efter två månader fick jag erbjudande om att komma tillbaka med ett nytt löfte om att det skulle ta två månader tills det skulle infrias. Jag tog det, och med facit i hand så kan man ju se att jag var lättköpt...

Nu har jag fått ett helt nytt erbjudande.
Citat "Det är Take-it-or leave-it som gäller nu" slut citat.
Det hela går ut på att om jag vill vara kvar så får jag ta en 85%-tjänst som blir "tillsvidare" eller så inget. Eller inget kan det ju inte bli eftersom jag har min tjänst men... Känns så jävla surt! Bittert. Jag känner mig grundlurad!! Bortkastade två år av slit och visande av framfötterna, tanken "Kämpa lite till, ge lite mer krut så kommer du få tjänsten snart" Ja just den tanken har hållt mig uppe de senaste åren.
Jag vill ju såå gärna få ha min heltid.
Kampen från fackets sida, politiskt håll om att alla som vill ha heltid ska få det, har nu helt plötsligt förvandlats till att 85% är det ideala.... Jo men det känns ju skitkul? Vem fasen kom på det? När ändrades det målet?

I lön betyder detta att "det är som en heltid utan OB"....jo men shit så motiverande det känns att ha varit den som tagit flest helgpass...Nu tar alla lika många men ett tag behövde inte alla jobba varannan helg, inte när jag som en av få tog extra pass.... kanske jag kan få tillbaka det nu då eller?
ÄSCH...JAG E SÅ JÄVLA BITTER!!
Fattar inte varför man sänker några för att höja andra och dessutom anställa fler.....jo det fattar jag visst. helt enkelt för att det behövs fler personer i verksamheten. Men bitter...jodu...och lurad. Jag känner mig billig.

Så, nu ramlar ansökningar in på andra jobb. Nattjobb på Blidö, olika omsorgsjobb, usk-jobb, ja lite av varje som jag hittar. Inte för att jag vill sluta, inte alls. Men det känns inte skoj, kanske jag söker nån sorts "revansch"? Kanske vill jag hämnas? men det funkar ju inte så...det är ju mest bara barnsligt, men jag känner...det gör jag!

Sen vet jag också att om jag får älta detta ett tag. "Vara arg färdigt" så kommer jag säkert att lägga energin åt ett mer konstruktivt håll. Jag brukar kunna göra det, och tänker väl göra så nu med. Bara jag får vara arg färdigt först!

Nu tänker jag släppa jobbet i tre dagar!

Återkommer