Treans

Just lagt lillkillen som var helt bedrövad ikväll. inte ovanligt efter fotbollsträningen tyvärr. Jag vet inte, alltså jag ser ju en liten kille med stor spelförståelse för sin ålder. Han är av spelartypen "slitvarg" En typisk mittfältare som får mycket stryk men som sliter och hittar spelalternativ på små ytor. Ja kanske lite av den spelartyp som hans stora idol messi är. Nu menar jag förstås inte att han skulle vara bättre än nån annan eller att han är en talang av ovanliga mått. Men att han kommer bli duktig i fotboll betvivlar jag inte alls. Det liksom finns där eller hur man ska säga. Dock så tror jag att det finns mer i huvudet än vad han kan få uti fötterna. Jag ser hur frustrerad han blir då han slår en perfekt passning och den inte går fram för att medspelaren inte ser luckan. Eller då han själv står redo för en riktig smörpass och medspelaren istället väljer att skjuta själv. Missförstå mig inte nu jag menar såklart inte att det är ett bollgeni jag föder här hemma. Men jag kan förstå hans frustration. Han vill så mycket, ser så mycket på hur de stora killarna gör och sen så blir det inte så för honom och hans kompisar.
En riktig vinnarskalle. som fullständigt bryter ihop här hemma då det inte gått hans väg. Han kan inte längre se det som går bra, de fina passningarna de gör till varandra eller att de faktiskt har ett bra spel tillsammans. Just nu har han totalt snöat in på sin egen prestation och den lever inte alls upp till hans krav på sig själv. Att han inte spelar lika bra som Messi (utsedd till världens bästa spelare 2009) blir en fullständig knäck för självförtroendet. Sen kan man ju tycka att det är lite väl höga krav på sig själv när man är sju år och det är absolut för höga krav på sina kompisar att de ska vara lika bra som de killarna i Barca som Messi spelar med. (För er ointresserade kan vi säga att Zlatan är en...) Men det känns som meningslöst att försöka prata med honom om detta, vad vi säger spelar liksom ingen roll. Vi ser ju en sjuårig kille som är jätteduktig, som spelar och passar, skjuter och stilar ;)  Blir så bedrövad när jag ser hur kasst han mår. Sen beskyller han sina kompisar för att det inte går som han vill. Vilket jag inte heller gillar. Hur får man honom att förstå att de inte är elitspelare i världsnivå? De är sju och åttaåriga killar som spelar tillsammans för att det är roligt!
Ikväll har vi faktiskt tagi diskussionen om att han ska ta ett break från träningarna. Att han inte ska spela om han bara blir ledsen och gråter varje söndagskväll. Jag orkar inte se hans självförtroende tryckas ner i skorna varje vecka. Och det helt i onödan. Att han inte är lika bra som Messi förstår ju varenda kotte men han duger ändå!

Ska han få fortsätta? Han VILL ju så gärna spela. Men han mår ju riktigt kasst efteråt. Mmm, det tåls att fundera på!!