Treans

Vaknar med sol strålandes in genom persiennerna. Glada barn och kattungar som verkar tro att de deltar i 400-meters stafetten.
Inser ganska omgående efter att mina gröna öppnats att "Just det, kaffet...kaffet är slut!" Kan ju få vilken morgon som helst att spåra ur. 
Tindrar så mycket jag kan med mina nyss uppslagna gröna till dotterns vackra mörkbruna: "Snääälla, kan inte du gå till grannen och fråga om vi får låna kaffe?" Dottern som verkligen vill ut med sin nya skinnjacka, förstår allvaret i situationen och är strax påklädd och iväg. Kommer tillbaka efter en stund med hela kaffebönor... Hm, fattar inte vad det är för fel på gammalt vanligt bryggkaffe?? Kommer ju aldrig kunna glömma kaffet om alla på gatan ska vara sådär moderna och hippa...med espressomaskiner och kvarnar och allt som oliknar en bryggare.... Äsch, tänkte jag. Jag har ju en gammal hederlig kaffekvarn ju. En sån där med vev och som inte använts sedan minst 1800-kallt. I med bönorna, börja veva. Så slår mig en tanke. Undrar vem som sist malde sina kaffebönor i min kvarn? Hade den människan lika vacker utsikt som jag? Glittrande sjö med solen som värmer alla vårens knoppar. Hörde den människan lika glada barn som jag får höra? Vad tänkte hon (antar att det var ett kvinnojobb att mala kaffe) på där hon stod och vevade? Vem drack hon kaffet med? Kunde hon någonsin i sin vildaste fantasi tänka sig att kvarnen skulle användas en solig vårmorgon år 2010?

Kaffet vart sisådär. Kokade i en vanlig kastrull. Måste köpa mig en hederlig kaffepanna tror jag?

Återkommer