Treans

Fast om jag nu ser mig i spegeln, den som som man kan kalla för backspegeln, ser jag en mycket trött människa. Sönder av stress, sönder av fysisk tyngd och sönder av psykisk press.

Ser jag riktigt ordentligt i den där spegeln, ser jag den där berömda väggen. Den där man går in i och slår sig i och får men för livet av att slå sig i.

Just den väggen måste jag ha varit väldigt nära. den syns så tydligt i spegeln.

Jag känner hjärtat dunka snabbare av att titta på den.

Pulsen går upp, handen värker värre än nånsin. Kotor i ryggen som legat på latsidan länge börjar ge sig till känna och påminna mig om tunga matkassar. Påminna mig om spring i trappuppgångar med andan i halsen, bråttom bråttom. Måste till nästa, tiden försvinner. Har inte tid med kaffe nu, en annan dag. Se att nån är ledsen men veta att tiden inte finns för att trösta. Smärta? Ta en alvedon vetja! Ensam? Sätt på TV:n, jag måste rusa!

Puh, bara att skriva detta får mig att få stressnivå hög!

Allt det, allt blev så mycket klarare i min spegel nu ikväll. Att ta steget tillbaka är att ta steget mot väggen.

Det sägs att gräset inte är gönare hos grannen? Nä, kanske inte. Men jag tror att det kan växa andra blommor i alla fall? Det finns tistlar där också, men en och annan ros kanske blommar lite frodigare?

Tolka detta nu som ni vill, ni arbetskamrater.

Mitt beslut om vilken "tomt" jag ska jobba på efter december kommer först i november.

Det var min plan från början och den håller jag mig till.

Så får vi se vilka rosor och tistlar jag vill fortsätta att vårda.

För det är ju det vi är så bra på i slutändan. Vi vårdar, vi ser och vi känner.

OCH vi gör ett förbannat bra jobb med de förutsättningar vi har!

Återkommer