Jag kände mig som Stig-Helmer
Satt på bussen hem från kvällspasset. Fick en kall känsla i hela kroppen av att jag lyckats blanda ihop tiderna för mina vikarier. En kylig känsla av att det skulle fattas en person imorgonbitti och istället vara en för mycket till kvällen... Rotar i väskan, hittar ett schema... Ny fin buss, hur fan tänder man lampan då? trycker på nåt som skulle kunna vara en lampa...inser att det är en luftventil... Snabbar mig och kisar i skenet från gatlyktornas svaga sken. Förbannar mig själv för att jag är så lat att jag inte orkar fixa glasögon... På sätet på andra sidan gången sitter bussens två andra resenärer, de har precis avslutat en diskussion om hur mycket pengar man får om man säljer ett kilo hasch. ;) De är på väg hem till ett av kommunens mer kända ungdomshem.
När jag konstaterat att jag inte dubbelbokat vikarierna hör jag en skrovlig tonårspojksröst:
-"Öh, du bruden, skulle du av?"
-"Va? Nej?!"
-"Nähä, det såg ut som att du leta efter stopknappen"
-"Jaha, hahaha, näej, jag skulle bara tända en lampa. Men tack för omtanken"
-"Ah, visst" Säger grabbarna och börjar själva undersöka luftventiler och ev lampknappar utan att hitta någon lampa de heller.
Kände mig precis som Stig Helmer när han på planet tröck på knappen för att få juice... Skrattet bubblade i halsen hela långa milen hem...hahahaha...killar som knappt fått fjun på hakan kallar mig "Öh, du bruden" när jag trycker på luftventilen för att tända lampan...hahahaha
Återkommer
♥Kommentarer♥
Postat av: Annelie
Haha störtskönt och väl formulerat! Gillar att läsa dina små betraktelser!
Den där känslan är inte skön... Den kan jaga upp en närsomhelst... Akta sig!!! :)
<3
Postat av: Smuk Som Et Stjerneskud
HAHAHAHA!!! Vi snakkade ju precis om de filmerna, jag och danskarna...
Trackback
