Juli 30, 2011
Ont i ryggen av kånkande på prylar. Dåligt samvete för att barnen bara fått höra att de står i vägen. Kan man verkligen bara stå i vägen en hel dag? Troligen inte. Kass morsa som inte sysselsätter dem och gör dem delaktiga i besväret. Men ibland bara måste man få dona i fred. En liten pool från Rusta lyckades iaf roa dem en stund, men såklart vart de osams till slut och det roliga var över. Eller det roliga var över då grannbarnet gjorde illa sig...och sen började bråket.... ;)
Imorgon ska de få vara delaktiga i alla fall...fast det vore rätt åt mig om jag vart ensam då med. Då när jag liksom räknar med hjälpen borde jag inte få den, eftersom jag fräst åt dem hela dan, fast de bara varit omtänksamma och villiga att hjälpa. Det vore rätt åt mig, fast jag håller inne på den sanningen ett tag och hoppas på det bästa.
Hur som haver, en tanke slog mig när jag kånkade som mest:
"Nu släpar jag upp så mycket skit och bökar ut i hela garaget. Om det nu inte skulle komma en kotte och jag inte skulle få en enda pinal såld imorgon. Då står jag med ett helt garage fullt av prylar som jag inte vill ha...."
Så kan det ju bli. You never know.... :S
Nä nu äre gonatt som gäller!!
Återkommer
♥Kommentarer♥
Trackback
