Så där ja!
Inte mindre än 2,5 mil på cykel avverkades igår. Tufft gjort tycker jag! :D Killen hojade som bara tusan! Min cykel rullade mest, så ingen träningsvärk i benen idag inte. Däremot en lätt värk i sittknölarna, förbannade cyklar som har så obekväma sadlar. Sista kilometrarna var bara en enda stor plåga för my pretty behind, men det var det värt! Fram till 1,5 mil ungefär ville killen cykla hem också...Jag lät honom hållas. När vi närmade oss 2 mil ville han INTE cykla hem igen. Jag var lättad. Men hur som helst måste jag säga, partisk jag vet, att det är sjukt duktigt att orka cykla såå långt när man inte ens är nio år fyllda! Faktiskt. Jätteduktigt! Lite läbbigt när det var mycket trafik. Men sjukt mysigt när det inte var det!
Just nu pågår planeringen för sommarlovets resa för fullt. Ca 80 mil med vagnen ska avklaras. Bad och sol. Mys och ledigt. Så får de något extra att minnas från denna sommar också. Även om jag tror att en autograf från Svennis plus en låång cykeltur, är något som kommer etsa sig fast i minnet och finnas kvar länge, länge! Loppan då? Klart hon har minnen hon också! Och autografer. Sara Varga, går inte av för hackor ;) Bara det att den fröken har så mycket på gång hela tiden och så lite som fastnar i minnet. Det är som full speed från morgon till kväll. Jag börjar mer och mer förstå att det kanske är någon form av ADHD vi har att laja med där. Ett sjukt utbrott i husvagnen här om dagen fick mig på allvar att förstå att det inte är ett vanligt humör vi handskas med. Men jag tror och hoppas på att medvetenhet kan göra mig lite mer förberedd på dessa toppar. Att hon allt som oftast är väldigt glad gör ju livet lättare att leva. Min lilla loppa. Börjar skolan om ett par veckor. Stor tjej. :)
Återkommer
♥Kommentarer♥
Trackback
